Swedish Teamspeeder? Get in here!
Mina lösryckta tankar om bostadsmarknaden. Jag vet inte om det här makes any sence påriktigt men det är min högst personliga subjektiva uppfattning.
Bostadspriser det eviga ämnet i vilket alla som någonsin köpt en bostad är experter. Nu är jag ingen expert på den svenska bostadsmarknaden men den finska och den svenska har princip utvecklats ganska lika sedan mitten av 80 talet. Vi har samma banker vilket enligt mig är den största faktorn som påverkar priserna.
Om du läser på gällande krisen på 90 talet så skiljer den sig aningen från den vi har nu. Under 80-talet var det i praktiken första gången som låneutgivningen blev liberal, vilket medförde att även amatörer kunde spekulera i fastigheter. Det i samband med en delvis reglerad finansiell marknad skapade en situation var räntan under 80 talet kunde vara lägre än inflationen och utryck som att inflation äter upp ditt lån blev allmän fakta, så är det ju inte nu. Alla lånade så mycket de kunde och priserna skenade iväg kraftigt under en kort tid. Slutresultatet blev en katastrof. Det i samband med att centralbankerna i både Sverige och Finland försökte försvara sin orealistiska fasta växelkurser och räntorna sköt i höjden tills centralbankens pengar för stödköp av valutan tog slut och man devalverade/ släppte valutan fri. De mest fyndiga hade ju då tagit lån i andra valutor för att räntan var lägre och det var ju inte en så bra idé. Tyvärr har de flesta inte lärt sig något av exemplen från norden utan islänningarna skaffade sig valutalån under 2000 talet och det gick ju skitbra… Det sorgliga är att i flera östeuropeiska länder så håller precis samma sak på att hända. Då jag bodde i Polen en kort tid så tog alla bostadslån i CHF… säger bara grattis, lön i zloty och lån i chf. Så man kan konstatera att förra gången var uppgången snabb men så var också nedgången. Under början av 90 talet då alla banker mer eller mindre var i konkurs så var det också mycket svårt att få nya lån vilket gjorde att marknaden dog, med cash var köpare kung och resten kunde inte köpa, då den gamla bostaden var mindre värd en lånet och nya kunder kunde inte få lån. Det blev inte heller bättre av de skyhöga räntorna vilket i praktiken alltid betyder att lånetiderna måste vara korta. Samtidigt skenade arbetslösheten iväg och exporten led av centralbankernas ideologi (både finland och sverige är ju helt beroende av export för att hålla uppe vår levnadsstandard) av en bunden orealistisk växelkurs.
Det som också förvärrade fenomenet var då att inflyttningen till städerna, precis som nu, var så snabb att produktionen av nya hus skapade stor efterfrågan. Det som också, precis som nu, gör att priserna drar iväg är att ni fortfarande har hyresreglering. Vi hade det också men avskaffade regleringen efter den förra krisen då det fans tydliga tecken på att det enda sättet att få en hyresreglerad bostad var att hyra svart eller suga kuk. Fria hyror dämpar uppgången lite då det finns ett riktigt alternativ till att köpa, tyvärr har vi också haft en mycket orealistisk uppgång igen…
Bostadspriserna verkar vara en funktion av utlåningen och den ofattbara tanken att om priserna går upp så blir individen rikare. Något jag aldrig förstått är varför det skulle vara positivt med stigande priser. Alla andra produkter du köper idag så får du mera för pengarna än för säg 20 år sedan. Din bil, båt, tv ja allt är bättre (nu drar säkert någon fram att man minsanns kunde använda sin gamla volvo i evighet och att electrolux kylskåpet hos morfar fungerade i 40 år), men seriöst jmf säkerheten i en gammal volvo och en modern bil från Korea och det är en enorm skillnad. Det här verkar inte alls korrelera med bostäder, en liten bostad byggd för 100 år sedan i Stockholm bara stiger i pris, det är helt ologiskt varför skulle inte levnadsstandarden öka i bostäderna, visst någon har gjort ett stambyte och slängt in ett ikea kök men seriöst? Visserligen så handlar det ju i en marknadsekonomi om utbud och efterfrågan men så länge man har hyresregleringen så är det ingen marknadsekonomi utan någon socialdemokratiskt experiment att påverka marknaden och som vi sett tidigare så går det alltid åt helvete. Priserna borde enligt all logik följa konsumentprisindex. Även utvecklingen av disponibla inkomster och fastighetspriser är en logisk utveckling men då det idag verkar vara en funktion av utlåningen så blir det konstigt. Det roliga är ju att människor hoppas på högre priser för då blir de rikare, fast egentligen så blir mellanskillnaden till en större bostad hela tiden större och påriktigt blir de hela tiden mindre köpkraftiga, om de inte bara säljer bostaden och flyttar till ett tält. När sedan den stora massan inser att de inte mera har råd och bankerna inser att shit nu kan de inte betala mera så minskar låneutgivningen snabbt och så är vi tillbaka till en snabbt sjunkande marknad. Nu har iochförsig marknaden stigit mycket långsammare och längre än under 80 talet och det är helt omöjligt att gissa sig fram till hur utvecklingen forstsätter men det är helt klart att det inte är sund utveckling vi upplevt det senaste 10 åren. Däremot att jämföra priserna med de vi hade under början av 90 talet leder inte heller till något vettigt då marknaden inte fungerade då. i finland var vi avskaffade hyresregleringen har vi nog också haft en uppgång men den har inte varit riktigt lika kraftig. Det som också gör det lättare är att då hyran är marknadsmässig så är det lätt att räkna att om priserna minskar med t.ex. 30% så motsvarar de t.ex. 5 års hyra, så det är inte en katastrof om man har en vettig skuldsättningsgrad. I Sverige fattar jag inte hur man skulle kunna benchmarka det mot något konkret, så man får väl köpa på känsla? Det är väl bara att se bostaden som den är en nödvändig kostnad för att inte frysa ihjäl på vintern. Sedan finns det alltid bra köp i alla marknadslägen, köp något som går att utveckla…
Det finns en studie från Amsterdam var man konstaterar att bostadspriserna från 1600 talet till 1970 talet i princip ökade i takt med inflationen men att de tillfälliga variationerna kunde vara stora. http://arno.unimaas.nl/show.cgi?fid=10696
Bostadspriser det eviga ämnet i vilket alla som någonsin köpt en bostad är experter. Nu är jag ingen expert på den svenska bostadsmarknaden men den finska och den svenska har princip utvecklats ganska lika sedan mitten av 80 talet. Vi har samma banker vilket enligt mig är den största faktorn som påverkar priserna.
Om du läser på gällande krisen på 90 talet så skiljer den sig aningen från den vi har nu. Under 80-talet var det i praktiken första gången som låneutgivningen blev liberal, vilket medförde att även amatörer kunde spekulera i fastigheter. Det i samband med en delvis reglerad finansiell marknad skapade en situation var räntan under 80 talet kunde vara lägre än inflationen och utryck som att inflation äter upp ditt lån blev allmän fakta, så är det ju inte nu. Alla lånade så mycket de kunde och priserna skenade iväg kraftigt under en kort tid. Slutresultatet blev en katastrof. Det i samband med att centralbankerna i både Sverige och Finland försökte försvara sin orealistiska fasta växelkurser och räntorna sköt i höjden tills centralbankens pengar för stödköp av valutan tog slut och man devalverade/ släppte valutan fri. De mest fyndiga hade ju då tagit lån i andra valutor för att räntan var lägre och det var ju inte en så bra idé. Tyvärr har de flesta inte lärt sig något av exemplen från norden utan islänningarna skaffade sig valutalån under 2000 talet och det gick ju skitbra… Det sorgliga är att i flera östeuropeiska länder så håller precis samma sak på att hända. Då jag bodde i Polen en kort tid så tog alla bostadslån i CHF… säger bara grattis, lön i zloty och lån i chf. Så man kan konstatera att förra gången var uppgången snabb men så var också nedgången. Under början av 90 talet då alla banker mer eller mindre var i konkurs så var det också mycket svårt att få nya lån vilket gjorde att marknaden dog, med cash var köpare kung och resten kunde inte köpa, då den gamla bostaden var mindre värd en lånet och nya kunder kunde inte få lån. Det blev inte heller bättre av de skyhöga räntorna vilket i praktiken alltid betyder att lånetiderna måste vara korta. Samtidigt skenade arbetslösheten iväg och exporten led av centralbankernas ideologi (både finland och sverige är ju helt beroende av export för att hålla uppe vår levnadsstandard) av en bunden orealistisk växelkurs.
Det som också förvärrade fenomenet var då att inflyttningen till städerna, precis som nu, var så snabb att produktionen av nya hus skapade stor efterfrågan. Det som också, precis som nu, gör att priserna drar iväg är att ni fortfarande har hyresreglering. Vi hade det också men avskaffade regleringen efter den förra krisen då det fans tydliga tecken på att det enda sättet att få en hyresreglerad bostad var att hyra svart eller suga kuk. Fria hyror dämpar uppgången lite då det finns ett riktigt alternativ till att köpa, tyvärr har vi också haft en mycket orealistisk uppgång igen…
Bostadspriserna verkar vara en funktion av utlåningen och den ofattbara tanken att om priserna går upp så blir individen rikare. Något jag aldrig förstått är varför det skulle vara positivt med stigande priser. Alla andra produkter du köper idag så får du mera för pengarna än för säg 20 år sedan. Din bil, båt, tv ja allt är bättre (nu drar säkert någon fram att man minsanns kunde använda sin gamla volvo i evighet och att electrolux kylskåpet hos morfar fungerade i 40 år), men seriöst jmf säkerheten i en gammal volvo och en modern bil från Korea och det är en enorm skillnad. Det här verkar inte alls korrelera med bostäder, en liten bostad byggd för 100 år sedan i Stockholm bara stiger i pris, det är helt ologiskt varför skulle inte levnadsstandarden öka i bostäderna, visst någon har gjort ett stambyte och slängt in ett ikea kök men seriöst? Visserligen så handlar det ju i en marknadsekonomi om utbud och efterfrågan men så länge man har hyresregleringen så är det ingen marknadsekonomi utan någon socialdemokratiskt experiment att påverka marknaden och som vi sett tidigare så går det alltid åt helvete. Priserna borde enligt all logik följa konsumentprisindex. Även utvecklingen av disponibla inkomster och fastighetspriser är en logisk utveckling men då det idag verkar vara en funktion av utlåningen så blir det konstigt. Det roliga är ju att människor hoppas på högre priser för då blir de rikare, fast egentligen så blir mellanskillnaden till en större bostad hela tiden större och påriktigt blir de hela tiden mindre köpkraftiga, om de inte bara säljer bostaden och flyttar till ett tält. När sedan den stora massan inser att de inte mera har råd och bankerna inser att shit nu kan de inte betala mera så minskar låneutgivningen snabbt och så är vi tillbaka till en snabbt sjunkande marknad. Nu har iochförsig marknaden stigit mycket långsammare och längre än under 80 talet och det är helt omöjligt att gissa sig fram till hur utvecklingen forstsätter men det är helt klart att det inte är sund utveckling vi upplevt det senaste 10 åren. Däremot att jämföra priserna med de vi hade under början av 90 talet leder inte heller till något vettigt då marknaden inte fungerade då. i finland var vi avskaffade hyresregleringen har vi nog också haft en uppgång men den har inte varit riktigt lika kraftig. Det som också gör det lättare är att då hyran är marknadsmässig så är det lätt att räkna att om priserna minskar med t.ex. 30% så motsvarar de t.ex. 5 års hyra, så det är inte en katastrof om man har en vettig skuldsättningsgrad. I Sverige fattar jag inte hur man skulle kunna benchmarka det mot något konkret, så man får väl köpa på känsla? Det är väl bara att se bostaden som den är en nödvändig kostnad för att inte frysa ihjäl på vintern. Sedan finns det alltid bra köp i alla marknadslägen, köp något som går att utveckla…
Det finns en studie från Amsterdam var man konstaterar att bostadspriserna från 1600 talet till 1970 talet i princip ökade i takt med inflationen men att de tillfälliga variationerna kunde vara stora. http://arno.unimaas.nl/show.cgi?fid=10696
^ De ringde precis från Newsmill och undrade om vi hade snott någon debattartikel av dem, för att de hade av någon anledning en CTS-V-tråd i sitt bostadsdiskussionsforum. Måste ha blivit någon mix-up på Internet av något slag.
Sååå, summasumarum om jag förstod rätt så har ingen nån aning om vad som händer, varför eller vad som kommer att hända, men på lång sikt så borde det alltid balansera ut sig om inte oförväntade greijer händer?
Jaa och
Jaa och
Last edited by Nicke; 11-23-2011 at 05:31 AM.
Det var liksom menat som ett svar åt evo gällande fundering om bostadsköp.
Skulle jag ha någon aning skulle jag vara skitrik och nu sitta i en bil på nurburgring eller åka skidor eller något annat kul. Istället för att läsa om någåns cts-v på arbetstid.. Dessutom verkar bostadsmarknaden mera rationell en en människa som vill ha en cts-v, manuell, och what not.
Skulle jag ha någon aning skulle jag vara skitrik och nu sitta i en bil på nurburgring eller åka skidor eller något annat kul. Istället för att läsa om någåns cts-v på arbetstid.. Dessutom verkar bostadsmarknaden mera rationell en en människa som vill ha en cts-v, manuell, och what not.
Last edited by Erppa; 11-23-2011 at 06:09 AM.
Det var ett väldigt tömmande svar måste man nog säga, och ett väldigt bra sådant.
Vi diskuterade redan tidigare med Erppa denna konstiga lista på världens dyraste kvadratmetrar, men ni resten kan ju fortsätta. Listan är lite tvivelaktig och som Erppa pointerade ut så är åtm Finska statistiken vriden.
(neliö=kvadratmeter)
1. Monaco, Monaco: 40957 euroa/neliö
2. Lontoo, Iso-Britannia: 15781 euroa/neliö
3. Hong Kong, Hong Kong: 14871 euroa/neliö
4. Pariisi, Ranska: 13907 euroa/neliö
5. Singapore, Singapore: 12877 euroa/neliö
6. Moskova, Venäjä: 10710 euroa/neliö
7. Tokio, Japani: 10667 euroa/neliö
8. New York, USA: 10338 euroa/neliö
9. Mumbai, Intia: 9944 euroa/neliö
10. Geneve, Sveitsi: 9221 euroa/neliö
11. Rooma, Italia: 7499 euroa/neliö
12. Ateena, Kreikka: 6474 euroa/neliö
13. Helsinki, Suomi: 6335 euroa/neliö
14. Bermuda: 6073 euroa/neliö
15. Luxemburg, Luxemburg: 5780 euroa/neliö
16. Taipei, Taiwan: 5477 euroa/neliö
17. Tel Aviv, Israel: 5406 euroa/neliö
18. Sydney, Australia: 5361 euroa/neliö
19. Shanghai, Kiina: 5339 euroa/neliö
20. Toronto, Kanada: 4759 euroa/neliö
Vi diskuterade redan tidigare med Erppa denna konstiga lista på världens dyraste kvadratmetrar, men ni resten kan ju fortsätta. Listan är lite tvivelaktig och som Erppa pointerade ut så är åtm Finska statistiken vriden.
(neliö=kvadratmeter)
1. Monaco, Monaco: 40957 euroa/neliö
2. Lontoo, Iso-Britannia: 15781 euroa/neliö
3. Hong Kong, Hong Kong: 14871 euroa/neliö
4. Pariisi, Ranska: 13907 euroa/neliö
5. Singapore, Singapore: 12877 euroa/neliö
6. Moskova, Venäjä: 10710 euroa/neliö
7. Tokio, Japani: 10667 euroa/neliö
8. New York, USA: 10338 euroa/neliö
9. Mumbai, Intia: 9944 euroa/neliö
10. Geneve, Sveitsi: 9221 euroa/neliö
11. Rooma, Italia: 7499 euroa/neliö
12. Ateena, Kreikka: 6474 euroa/neliö
13. Helsinki, Suomi: 6335 euroa/neliö
14. Bermuda: 6073 euroa/neliö
15. Luxemburg, Luxemburg: 5780 euroa/neliö
16. Taipei, Taiwan: 5477 euroa/neliö
17. Tel Aviv, Israel: 5406 euroa/neliö
18. Sydney, Australia: 5361 euroa/neliö
19. Shanghai, Kiina: 5339 euroa/neliö
20. Toronto, Kanada: 4759 euroa/neliö
Nope, men jag hade till och med glömt bort vinterförvaringen, så det är lugnt Men tack ändå att du tänkte på mig! Den står och ser lite ledsen ut på min gräsmatta nu . . . den borde ju snarare vara glad åt att den inte har lika mycket snö på sig som vid den här tiden förra året. (Whoa, shit - har det gått ett år?!)